http://www.personligassistent.com/forum/blog.php Personlig Assistent .com - Sveriges största forum om personlig assistans sv Mon, 06 Feb 2012 05:36:27 GMT vBulletin 60 http://www.personligassistent.com/forum/images/misc/rss.jpg http://www.personligassistent.com/forum/blog.php http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=187 Mon, 30 Jan 2012 13:50:05 GMT Vad kan en brukare begära av sina assistenter?? Blev mörkrädd när en väninna berätta om sin arbetssituation. Vart ska man vända sig om brukaren hotar, diskriminerar, utnyttjar sina assistenter????? Info om brukaren:Assistans 24/dygn samt lite dubbelassistans. Sängligande, kan bara röra på... Vad kan en brukare begära av sina assistenter??
Blev mörkrädd när en väninna berätta om sin arbetssituation. Vart ska man vända sig om brukaren hotar, diskriminerar, utnyttjar sina assistenter?????

Info om brukaren:Assistans 24/dygn samt lite dubbelassistans. Sängligande, kan bara röra på huvudet och en rörelseförmågan i höger hand så gott som obefintlig. Men prata kan han....

Exempel på brukarens beteende....
Lägger ej ut en krona på mat och mediciner. Personalen delar med sig av sin matlåda och hämtar ut mediciner i hopp om att få bet. Har ej skett.

Kräver massage varje dag. (kan få kramp då och då, och har fått asistansför det, men de ska även massera pungen för att han ska kunna kissa (enligt honom själv).

Har samlat på sig massa hjälpmedel som personalen ej får använda i assistansutförandet. Inlåsta i källaren.

Tvingar personal att stanna kvar, även om arbetspasset är avslutat och avlösare kommit.

Personalen får ej ta paus, vila mm. Sover bara korta stunder för att kontrollera att de arbetar. Även nattetid. Personalen måste sitta på en pall vid hans säng och prata med honom så han ej somnar.

Skulle personalen ej göra som de blir beordrade blri de hotatde om uppsägning.

Den personal som motsatt sig har ej passat och fått gå. O de stackare som är kvar är utsatta på ett eller annat sätt och vågar ej göra anmälan. Arbetsgivaren har fått hum om saker och ting men kan ej göra något då övrig personal ej vågar vittna.

Personalen får ej svara på samtal på sin egen eller företagets telefon (som finns hos brukaren) och oftast ej heller i brukarens egna telefon.

Arbetsgivaren bjuder personalen på kaffe, te och fruktkorg. Brukaren beordrar dem att lägga undan det mesta för hans egen räkning.

Assistansanordnaren har försökt få brukaren till att ansöka om god man, men han vägrar...

Ja vad säger ni.... finns det någon lösning. Ska en sådan brukare ha bestämmanderätt?!?! ]]> nika http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=187 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=186 Mon, 16 Jan 2012 21:43:06 GMT Jag har nyligen upptäckt vilken elendig anställningstrygghet personliga assistenter har när brukaren hamnar på sjukhus, vi har ingen det är fritt fram för assistansbolagen att sparka assistenterna för att slippa betala ut lön under tiden brukaren är inlagt, det betyder att assistenten ska gå på... Jag har nyligen upptäckt vilken elendig anställningstrygghet personliga assistenter har när brukaren hamnar på sjukhus, vi har ingen det är fritt fram för assistansbolagen att sparka assistenterna för att slippa betala ut lön under tiden brukaren är inlagt, det betyder att assistenten ska gå på arbetsförmedlingen för att söka nytt jobb och för att få a-kassa, dom som har beslutat detta har öppenbarligen inte tänkt på vilka risker detta förer med sej, det kan vara så illa att assistenterna har fått andra job när brukaren kommer hen igen så vad vill bolagen så göra om brukaren kräver att få samma assistenter som innan, jag har i en mail till kommunal föreslagit att assistenterna behåller sina jobb och får a-kassa under tiden brukaren ligger inne och så kan de börja jobba direckt brukaren kommer hem från sjukhuset:arg: ]]> Bent http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=186 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=184 Mon, 09 Jan 2012 22:16:43 GMT Äta tillsammans med medicinerna... varje gång! dvs 4 ggr per dygn. Står även i fass... men en gång får räcka. Byta stomipåse direkt så jag slipper sår. Får ej larma om sånt. Så då får jag se till att inte äta så mycket att den behöver bytas... Lägesändra för att slippa sår. Finns inte tid.... Äta tillsammans med medicinerna... varje gång! dvs 4 ggr per dygn. Står även i fass... men en gång får räcka.

Byta stomipåse direkt så jag slipper sår. Får ej larma om sånt. Så då får jag se till att inte äta så mycket att den behöver bytas...

Lägesändra för att slippa sår. Finns inte tid. Får ej använda larmet.
Och ca 17 h per dygn är PA INTE här.

Täcke, varma kläder... Om det behövs när PA jobbar. Annars så får jag vara utan. Sovit många iskalla vinternätter i tunna kläder utan täcke. Man mår inte bra. Men man dör nog inte.

Utevistelse, gärna i dagsljus för att underlätta sömnen.
Om det finns tid. 20 minuter en gång i veckan

Träna för att inte bli sämre. "Genom att inte träna väljer du att bli sämre..." Väljer inte, tvingad att välja bort. Finns inte tid till träning. Och tränar man måste man äta mer än ett mål mat per dag.

Tacka ja till läkarbesök. Om jag får veta i god tid. Men inte annars.
Samma gäller alla såna där "viktiga" undersökningar.

Alla säger vad jag måste göra men jag får inga intyg som styrker det = omöjligt att fixa

Mitt brev till kommunen ang trygghetslarmet
2010-04-27

Jag behöver lite mer tid för att hinna skriva klart min överklagan. Jag haft väldigt mycket att göra och har inte hunnit fixa allt.

Jag ska till läkaren den 5/5 och prata om stomin och hur man ska lösa problemen med att tarmen/stomin inte mår bra av att jag äter för lite. De läkemedel jag tagit ett tag fungerar väldigt bra. Men jag måste ha möjlighet att äta och sköta stomin också.

Dessutom håller *Psyk på med en NP-utredning. Är där två eftermiddagar per vecka.

Jag behöver ett nytt tandvårdsstödsintyg. Har grym tandvärk!

Trygghetslarmet ska ge mig goda levnadsvillkor övrig tid.

Måste få veta vilka händelser eller behov som ingår i trygghetslarmets "omsorg".
Hittills har svaret varit "akuta händelser när jag inte har assistent här" Jo men vad är akut?

Kan jag använda trygghetslarmet vid dessa händelser?
Tappat något
Klia
Lägesändra
Rätta till glasögonen
Tappat snus, mobil eller något?
Ätit som en människa och behöver på toa som en människa? Dvs hjälp med stomiskötsel när påsen behöver bytas? (Påsen kan fyllas på någon minut och behöver bytas omgående)
Ta av o på stödstrumpor?
Ta av o på ortoser, nackkrage etc?
Sånt som inte hinns med under mina assistanstimmar
Idag räcker de timmarna inte till det jag behöver göra utanför hemmet
(sjukvård, hab, psyk mm), hygien, dusch, kläder och stomiskötsel efter tillräckligt många mål mat. Kan jag larma för jag är hungrig, törstig de tider PA inte jobbar?

Svar från kommunen
2010-05-07

Hej Morticia

Mitt namn är xx och jag kommer i fortsättningen att handlägga ditt ärende. Jag har fått ditt brev 2010-04-28 där du ansöker om anstånd för att skriva klart din överklagan samt undrar även över när du kan använda trygghetslarmet.

Trygghetslarmet kan tyvärr inte användas för de händelser som du beskriver i ditt brev utan enbart vid akuta behov det vill säga nödsituationer som. t.ex. fallrisk där risk för skada finns eller när det finns risk för eget liv. Vid uttryckningsssituationer där nödsituation inte förekommer brukar larmcentralen debitera den sökande.

Du kan kontakta mig på min telefon eller email om du undrar över något

MVH namn och sånt ]]> Morticia http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=184 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=183 Sat, 31 Dec 2011 19:20:17 GMT *Januari* Hämtar mig efter nära-döden i nov 2010 Sakta sakta återhämtar jag mig. När jag var yngre gick sånt snabbare! *Februari* Snö! *Mars* Två dygn på sjukhus inför en undersökning. Januari
Hämtar mig efter nära-döden i nov 2010
Sakta sakta återhämtar jag mig.
När jag var yngre gick sånt snabbare!

Februari
Snö!

Mars
Två dygn på sjukhus inför en undersökning.
Att ligga på sjukhus när man är frisk är jobbigt...
Klättrade på väggarna...

April
Men pollennys och intygsjakt

Maj
Intygsjakt blev till intygspanik

Juni
Och med sommaren, semestrar blev det svårt att få tag på någon inom vården...

Juli
Trött av sommaren...

Augusti
Den 5:e firar jag Pride med lite föredrag och mexmat

Jag fixade det!
Jag blev 40 år! Så häftigt.
Trodde aldrig jag skulle överleva alla de gånger kroppen velat annat.
Men jag lyckades!
Mitt underbara fantastiska kaotiska liv.
En väldigt konstig känsla...
Ett lugn. Nästan som nu är det möjligt att bli 85!

Ska bara lära kroppen sluta blöda...
Och komma ihåg att andas...
Och fortsätta tacka nej till jobb. Finnas massa andra ni kan erbjuda jobben! Fortsätta med mina dagliga siestor! Och njuta vidare!

September
Nya ansökningar PA + färdtjänst

Pulsen är 160 och kroppen mår kasst
Livrädd.
De timmar jag har idag räcker till ett mål mat. En minskning leder till att vissa dagar blir det ingen mat.
Mat in = mat ut! Och Ut behöver också hjälp! Min stomi är aktiv drygt 12 h efter varje måltid.
Så idag är det två korta pass per dygn. Men stressig trött jag som ska få ihop ett liv.

Och så var det dags igen.
Att ansöka om Personlig Assistans hos kommunen.
Skulle gjort det i våras. Men det gick inte. Så jag fick 6 mån extra på gamla beslutet.

För drygt 2 veckor sen blev jag utan husläkare igen (förra gången var förra året) Så jag har inte hunnit fixa ny kontakt som lärt känna mig så bra att den kunnat skriva ett nytt intyg.

Så trött på att sitta timme efter timme och skriva ner allt jag inte kan.
De senaste tre åren har min kropp försämrats en hel del.
Vad det beror på kan man bara gissa.

Och nästa måndag är det dags att ansöka om färdtjänst igen... Det tillståndet jag har gäller t.o.m 30/9-11 så det kommer att bli ett glapp, igen...

Kroppen befinner sig sen månader i stress. Musklerna i nacke, rygg, axlar är stenhårda. Magen har lagt av. Eksem och sår poppar upp. Sömnen är störd.
Drömmer mardrömmar och vaknar snabbt med panik.

30/9-2011 Nytt färdtjänstkort

Var på Medborgarkontoret 19/9. Lämnade in en hög papper och intervjuades.
Och idag kom kortet! *pust*
Förra gången blev det glapp. Och glapp kostar en del.

Oktober
Höst igen...

November
Den där kroniska urinvägsinfektionen börjar trötta ut mig.

December
Underbart julbord på Grand Hôtel.
Hann få domen från Förvaltningsrätten ang 2010-03!

Året jag fyllde 40 är snart slut... Jag blev 40! Förstår inte riktigt. Så stort. Dog inte den där gången heller... ]]> Morticia http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=183 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=182 Tue, 20 Dec 2011 12:27:40 GMT Ett utanförskap i samhället upplevs av många av oss funktionshindrade. Men på vilket sätt och varför? I en miljö som är dåligt anpassad är ett fysiskt utanförskap en självklar effekt. Skulle inte denna vara obefintlig när målet om tillgänglighet för alla skulle varit uppnått 2010 (eller som det har... Ett utanförskap i samhället upplevs av många av oss funktionshindrade. Men på vilket sätt och varför? I en miljö som är dåligt anpassad är ett fysiskt utanförskap en självklar effekt. Skulle inte denna vara obefintlig när målet om tillgänglighet för alla skulle varit uppnått 2010 (eller som det har blivit i Göteborg, 2011)? Utöver den offentliga otillgängligheten finns också otillgänglighet hos privatpersoner. Som till exempel att inte kunna gå på en fest med kompisarna för att lokalen eller hemmet inte är tillgängligt för alla.

Att känna sig utanför är hos mig en känsla av underlägsenhet, att inte räcka till eller att inte duga. Tankarna kan bli många och svåra. Vem är det som tycker att jag inte duger? Och varför tycker någon eller några att jag inte duger, jag som vill vara alla till lags. Kanske gör detta att min personlighet bleknar och jag blir mindre intressant eller attraktiv? Men måste jag vara alla till lags! Jag vill tro att jag som person är rolig, intressant och tilltalande. Men när det väl gäller sviker mitt självförtroende, som då också belastas med mitt funktionshinder. För vem vill bjuda någon i rullstol?

Nu har vi julen framför oss och med den, umgänge med familj och vänner. Julen är ju mer än något en högtid som de flesta vill fira tillsammans med andra. Nu är också extra känsligt att inte kunna vara med och fira på grund av ett funktionshinder. Kanske skulle vi kunna ändra vårt eget beteende? Istället för att inte alltid kunna bli bortbjuden kan ju faktiskt vi bjuda hem andra till oss. Och sedan får vi inte glömma möjligheten att delta i Stadsmissionens julfirande, som inte behöver innebära gudstjänst utan bara god mat och trevligt sällskap. Tyvärr verkar det vara det enda offentliga alternativet på julafton i år. Men det kanske finns flera mindre kända alternativ, till exempel i föreningar eller gårdsfester.

Före julhelgen ökar köplusten men hur mycket kan vi delta i julhandeln? Jag har inte varit inne i Göteborg på länge och TV-bilderna lockar heller inte till besök. Kanske är det min egen känsla av oförmåga att köra rullstol i trängsel. Min erfarenhet av människor i trångt folkmyller är inte heller positiv. Många blir väldigt irriterade över att behöva ta hänsyn till mig och min rullstol. Men denna irritation möter nog många andra också, till exempel en del med barnvagn eller med välfyllda shoppingkassar! Detta föranleder också ett slags utanförskap och kan väl bara förändras genom att vi blir mer närvarande och ”hamnar på kartan” i samhällsmedvetandet.

Hur kan vi då synas mer bland de icke funktionshindrade i samhället? Möjligheterna har ökat när äntligen vår kollektivtrafik har blivit mer tillgänglig. Bara det faktum att vi inte behöver åka enbart färdtjänst underlättar. (Färdtjänsten är förresten en otäck bov i dramat om ett ökat utanförskap – i bussarna sitter vi och tittar ut, men ingen vågar titta in!)

Den kommande julen behöver vi i Göteborg inte bli inlåsta i hemmet, snön lyser med sin frånvaro. Det kommer nog bara att regna och det gillas bara av några få med eller utan rullstol. Jag ser faktiskt fram emot en grön jul, tänk att kunna gå ut på juldagsmorgon och ta en promenad utan att slira i snömodd eller stoppas av höga snövallar!

Apropå utanförskap och jul, jultomten är utanför hela året utom på julafton. Då släpps han in. Låt oss göra julen lika tillgänglig och mysig för oss alla, som firar jul. God Jul!

Ulrika
www.gil.se ]]> ulbah http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=182 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=181 Mon, 21 Nov 2011 12:58:08 GMT Nu är mörka november här. Men var är mörkret? Den svarta kvällen kommer visserligen tidigare, men dagarna är både ljusare och soligare än de brukar vara. Hoppas det fortsätter tills vi tänder adventsljustaken. När LSS började fungera och vi blev arbetsledare i GIL blev vi tvungna att ordna ett... Nu är mörka november här. Men var är mörkret? Den svarta kvällen kommer visserligen tidigare, men dagarna är både ljusare och soligare än de brukar vara. Hoppas det fortsätter tills vi tänder adventsljustaken.

När LSS började fungera och vi blev arbetsledare i GIL blev vi tvungna att ordna ett kontor som kunde sköta administrationen av vår assistans. Kostnaderna för detta beräknades då till 20 kronor per assistanstimme. Alltså får en arbetsledare som beviljats 50 timmar per vecka betala 1000 kr per vecka för administrationen. Men detta märker vi inte eftersom den dras direkt från vår assistansersättning. Assistansen kostade alltså assistentens lön plus skatt och sociala avgifter samt de 20 kronorna per timme. Nu betalar vi fortfarande inte mer. Men hur kan 20 kronor 1994 bara vara 20 kronor 2011?

Vad vi får för 20 kronor har dessutom ökat, nu får vi också en fin utbildning som t.o.m efterfrågas av andra bolag. En orsak till att kontoret klarar sig på samma kostnad nu är att vi arbetsledare har blivit många fler och att vi sköter vår egen administration väldigt bra. Men det finns fler orsaker. Kontoret har visserligen blivit större, men flera rationaliseringar och ökad datoranvändning gör att ökningstakten på antalet anställda inte står i relation till ökat antal arbetsledare. En sådan förbättring är t.ex. utvecklandet av Knapptid. En annan förbättring är att redovisningen till oss arbetsledare nu ligger på hemsidan.

Så dras allt fusket med assistansersättningen upp igen. Jag hoppas verkligen att domarna blir hårdare än de varit tidigare. Förutom det ekonomiska brottet är det verkligen ett mycket kränkande beteende att imitera våra funktionshinder. När jag var liten tyckte jag att funktionshindrade människor såg roliga ut och försökte härma dem. ”Gör inte narr av de handikappade”, sa min mamma ”du kan också bli handikappad när du blir stor”. Då slutade jag. Att barn kan göra så är en sak men jag har svårt att förstå hur vuxna människor kan nedlåta sig till att imitera ett funktionshinder. De gör det till och med så bra att de lurar vana tjänstemän. Jag tycker faktiskt att det är helt rätt att dessa ”imitatörer” anses tillhöra det grovt kriminella gänget.

Skrivet av Ulrika Båhlerud, IL-samordnare på GIL ]]> ulbah http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=181 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=180 Mon, 31 Oct 2011 12:57:43 GMT Nu är det november. I mitt tycke den längsta, mörkaste och tråkigaste månaden. Den har alltid varit en depparmånad för mig. Jag skulle gärna som strutsen, stoppa huvudet i sanden och inte dra upp det förrän i december. Men för många år sedan, kanske femtio, fanns det en sång som hette: ”Minns i... Nu är det november. I mitt tycke den längsta, mörkaste och tråkigaste månaden. Den har alltid varit en depparmånad för mig. Jag skulle gärna som strutsen, stoppa huvudet i sanden och inte dra upp det förrän i december. Men för många år sedan, kanske femtio, fanns det en sång som hette: ”Minns i november den ljuva september”. Den försöker jag hämta lite tröst ur. Ett annat sätt är också att räkna ner dagarna till julmånaden december, då allt lättar igen med alla levande ljus.

För en vecka sedan hade jag den första lunchträffen på Dalheimers Hus. Det var fyra biträdande arbetsledare anmälda och jag och min assistent. Jag hann knappt hälsa alla välkomna så var samtalet igång! Trots att vi inte kände varandra sedan tidigare. Samtalsämnena var av karaktären ”hur gör du” och ”hur mycket lättare livet blir med assistenter”, framför allt att man kunde ge varandra tips gjorde lunchen lyckad . Maten var dessutom mycket god.

Hösten är en besvärlig tid med förkylningar, speciellt när assistenterna drabbas. Trots att jag varit arbetsledare i snart 20 år har jag väldigt svårt med vikarier. När jag har anställt några stycken finns de inte kvar när jag behöver och låter jag dem arbeta bara lite så skaffar de sig mer arbete på annat håll. När jag började i GIL minns jag att vi ofta lånade assistenter av varandra. Det är kanske något att ta upp igen. Att bilda en liten och nära grupp av arbetsledare som träffas ofta, så man lär känna varandras assistenter och vice versa.

I förra veckan hade jag och min sambo personalmöte/fest för våra assistenter. Det blir några stycken när vi slår ihop våra grupper. Då vi har assistenter samtidigt hemma, har vi varit tvungna att bygga en ”friggebod” i anslutning till vårt radhus. Detta gjorde vi för ca tio år sedan och mycket behövde nu förbättras. Därför blev bodens inredning det viktigaste ämnet på dagordningen. Efter att ha fyllt en A4-sida med önskemål kunde vi sedan gå över till det viktigaste – en maffig smörgåstårta följd av hemgjord äppelkaka med vaniljvisp!

Hoppas inte du har besvär med november!

Ulrika
www.gil.se ]]> ulbah http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=180 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=179 Thu, 20 Oct 2011 12:39:10 GMT Oktober månad har kommit och med den alla höststormar och tillhörande regn. För oss i rullstol innebär det problem med klädsel. Hur skyddar man knän och lår från att bli blöta? Hur skyddar man händerna från att bli blöta, skitiga och hala när man vill rulla stolen? Själv använder jag elrullstol och... Oktober månad har kommit och med den alla höststormar och tillhörande regn. För oss i rullstol innebär det problem med klädsel. Hur skyddar man knän och lår från att bli blöta? Hur skyddar man händerna från att bli blöta, skitiga och hala när man vill rulla stolen? Själv använder jag elrullstol och har funnit att cykelcape är ett utmärkt plagg.

Det kan blåsa runt oss av andra orsaker också. LSS och personlig assistans kan väl ofta vara orsak till blåst och tumult i våra liv. Tidigare har ofta olikheterna i bedömningarna varierat mellan kommuner och bland handläggare inom samma kommun. Socialstyrelsen har uppmärksammat detta. I ett försök att minska dessa olikheter har man i samarbete med Försäkringskassan gjort ett bedömningsinstrument. Med detta sa man, att man ville skapa förutsättningar för en bättre kvalitet i beslutsfattandet och en så likformig och rättssäker handläggning som möjligt. Detta bedömningsförfarande ska sedan användas i alla sammanhang och över hela landet. Ett instrument för att bedöma våra behov, både grundläggande och övriga.

Min första reaktion var om syftet med bedömnings instrumentet inte längre är för att bedöma våra behov av personlig assistent enligt LSS. Jag upplever att Försäkringskassan genom att smula sönder våra behov i tidsberäkningar missar det väsentligaste med sitt arbete. Med deras beslut ska vi sedan kunna leva som lagstiftarna skrev i sina intentioner i LSS, främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.

Alltså – leva som andra.

Ulrika ]]> ulbah http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=179 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=178 Fri, 07 Oct 2011 00:43:38 GMT Tjena alla! Jo de är så att jag är väldigt intresserad på att jobba från personlig assistent till ledsagare etc men har ju inte gått nån utbildning för de, men har ju själv en äldre bror som har ett handikapp o därifrån har ja ju fått min erfarenhet är de nåt som är värt o nämna eftersom ja då... Tjena alla!

Jo de är så att jag är väldigt intresserad på att jobba från personlig assistent till ledsagare etc men har ju inte gått nån utbildning för de, men har ju själv en äldre bror som har ett handikapp o därifrån har ja ju fått min erfarenhet är de nåt som är värt o nämna eftersom ja då dock inte har nån utbildning inom detta så ja är mest nyfiken om de typ finns stor chans att man kan söka jobb inom de yrket? :-) ]]> Mrdeejay http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=178 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=177 Fri, 30 Sep 2011 18:08:03 GMT *1/3-2005 CSN-befriad* Aktuell studieskuld Lånetyp Lån tagna mellan 1 januari 1989 och 30 juni 2001 Total skuld: 0 kr Återbetalningsblanketter: Eftersom du inte är återbetalningsskyldig kan du inte beställa blanketter om återbetalning. *visslar lite förvånat* 1/3-2005 CSN-befriad

Aktuell studieskuld
Lånetyp Lån tagna mellan 1 januari 1989 och 30 juni 2001
Total skuld: 0 kr

Återbetalningsblanketter: Eftersom du inte är återbetalningsskyldig kan du inte beställa blanketter om återbetalning.

*visslar lite förvånat*

Jaja är jag inte skyldig CSN några pengar längre så behöver jag ju inte
beställa blanketter?!
Men vill ha papper på att jag är skuldfri! Innan jag firar loss!

Fick tag på dom på telefon. Och jag har fått igen min avskrivningsansökan... *pust*
Så nu är det ett magsår mindre.
175 000 kr i studieskuld borta!!! *jippie*
-----------------------------------------------
Nedan är det brev jag skickade till CSN tillsammans med avskrivningsansökan, intyg och bilagor om merkostnader. En ordentlig hög.

CSN
Kravenheten
851 82 Sundsvall

Jag har tänkt en del.
Och ser ingen möjlighet att någonsin bli fri från studieskulden.
Sjukersättningen är låg. Och mina merkostnader väldigt höga.

Att varje år i resten av mitt liv behöva kämpa med en skuld, som jag inte
kan betala, och riskera att skulden skickas till kronofogden är stressande.

Ville studera för att kunna fixa ett jobb. Inte för att bli sängliggande, bunden till hemmet.
Många år har gått sen jag låg och studerade såporna Våra bästa år, Young & Restless, Glamour och tänkte imorgon blir jag bättre.

Imorgon så orkar jag sitta längre än 15 minuter.
Idag är imorgon.
Jag orkar sitta i rullstolen lite längre.
Men orkar inte tala, tänka så länge.

Blev inte bättre. Utan har blivit sämre.
Och idag har jag fler funktionshinder än 1998 när jag slutade studera.
Räknade med att jobba. Pluggade med jobb som mål.
Men livet är inte något man kan kontrollera till 100%.
Det händer saker som är helt oplanerade.

Livet gjorde mig oförmögen att arbeta, få en inkomst av arbete.

När jag hösten 2004 beviljades sjukersättning så länge behovet finns, dvs,
så länge jag lever kändes det bra.
Även om det är ett hårt slag att få det på papper att man är för sjuk för att jobba.

För sjuk för att klara att få ihop en inkomst.
Samtidigt så har jag veta i många år att det inte går.

Stockholm 2005-02-20
Morticia
--------------------------------
30/9-2011 Nytt färdtjänstkort

Var på Medborgarkontoret 19/9.
Lämnade in en hög papper och intervjuades.
Och idag kom kortet! *pust*
Förra gången blev det glapp. Och glapp kostar en del. ]]> Morticia http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=177 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=176 Tue, 27 Sep 2011 09:11:14 GMT Att leva ett liv som andra lever sitt liv är en sanning med modifikation för oss som måste ha en personlig assistent som våra händer och fötter. Att känna tillfredsställelse av det man gör när det egentligen är assistenterna som utför det är ett svårt kunnande vi måste erövra. Men som... Att leva ett liv som andra lever sitt liv är en sanning med modifikation för oss som måste ha en personlig assistent som våra händer och fötter. Att känna tillfredsställelse av det man gör när det egentligen är assistenterna som utför det är ett svårt kunnande vi måste erövra. Men som assistansberoende kan vi inte sätta oss tillrätta med detta.

Först måste vi lära oss att leva efter vår egen lag LSS och sedan krävs det av oss att vi måste samordna vårt liv med lagparagrafer om assistenternas arbetsrättigheter. Till exempel: Hur länge får en assistent arbeta per pass? Hur mycket får en assistent arbeta per vecka? Med vad får en assistent arbeta? Hur får en assistent arbeta? Att ha dessa och många andra liknande frågor med i vardagen gör livet extra komplicerat.

En människa utan funktionshinder kan oftast göra de flesta vardagssysslor utan extra planering. Men så icke vi. Först efter en längre tid med personlig assistent har jag börjat känna mig bekväm i mitt nya jag. Vad som krävs i varje situation är ”rätt” assistent. Eftersom vi inte kan ha hur många assistenter som helst och som jobbar hur korta pass som helst, måste varje assistent alltså utbildas till att klara det mesta. Vi måste också vara väldigt noggranna vid anställningstillfället. Vi arbetsledare måste lära av varandra hur vi lättast avslöjar en ”fel” assistent vid anställningsintervjun. Vi kan säkert lära oss mycket av varandra om hela anställningsproceduren.

Ibland går det i alla fall snett och då kan vi bli ännu mer insnärjda i lagtexter, för det är svårt att säga upp någon. Men att ha någon i sitt hem eller ännu värre i direktkontakt med sin kropp kan bli outhärdligt. Att då inte kunna avsluta samarbetet med just den assistenten! Vi vill naturligtvis ha assistans på våra villkor det säger ju lagen. Och assistenten ska ha också ha anställningstrygghet. I många andra jobb kanske inte det personliga beteendet är så viktigt eller så kanske de finns flera arbetsuppgifter man kan arbeta med. I assistansyrket är det ju bara vi. Men får man inte gehör för en uppsägning kan man ofta uttrycka det mer förståligt som i meningen: Det är jag som bestämmer vem som kommer in i mitt hus. ]]> ulbah http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=176 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=175 Wed, 21 Sep 2011 20:34:07 GMT Pulsen är 160 och kroppen mår kasst Livrädd. De timmar jag har idag räcker till ett mål mat. En minskning leder till att vissa dagar blir det ingen mat. Mat in = mat ut! Och Ut behöver också hjälp! Min stomi är aktiv drygt 12 h efter varje måltid. Så idag är det två korta pass per dygn. Men... Pulsen är 160 och kroppen mår kasst
Livrädd.
De timmar jag har idag räcker till ett mål mat. En minskning leder till att vissa dagar blir det ingen mat.
Mat in = mat ut! Och Ut behöver också hjälp! Min stomi är aktiv drygt 12 h efter varje måltid.
Så idag är det två korta pass per dygn. Men stressig trött jag som ska få ihop ett liv. ]]> Morticia http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=175 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=174 Mon, 19 Sep 2011 21:43:03 GMT vill oppna eget o undrar hur ska jag fylla i den tillstånden från socialstyrelsen om att driva eget en enskild verksamhet vill oppna eget o undrar hur ska jag fylla i den tillstånden från socialstyrelsen om att driva eget en enskild verksamhet ]]> hotorget http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=174 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=173 Mon, 19 Sep 2011 21:32:51 GMT jag undrar om någon vet nåt om tillståndet att driva eget inom lss. vill oppna eget o då måste jag fylla en formulär o svara på många frågor:???: jag undrar om någon vet nåt om tillståndet att driva eget inom lss.
vill oppna eget o då måste jag fylla en formulär o svara på många frågor:???: ]]> hotorget http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=173 http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=172 Thu, 15 Sep 2011 08:52:41 GMT Sedan en tid har jag varit i behov av en ny elrullstol men inget hände. Till slut klagade även teknisk service på hjälpmedelcentralen på min rullstol och sa till arbetsterapeuten att jag behöver en ny stol. Och då började det hända saker. Jag fick en tid någon månad framöver för utprovning. När ja... Sedan en tid har jag varit i behov av en ny elrullstol men inget hände. Till slut klagade även teknisk service på hjälpmedelcentralen på min rullstol och sa till arbetsterapeuten att jag behöver en ny stol. Och då började det hända saker. Jag fick en tid någon månad framöver för utprovning. När ja så äntligen var på HMC fick jag prova en Permobil. Min kropp är inte längre som Gud skapade den och jag behövde mycket anpassning av stolen. Alla anpass-ningar gjordes om till kostnader och slutade på en fördyring av stolen med en och halv(1 ½) gång. Det blev en betydande kostnadsökning och måste tas upp av kostnadsansvarig i min stadsdel. Är jag värd så mycket?

Det är en obehaglig tanke att jag (alltså min kropps behov) ska värderas i pengar innan den kan accepteras. En normal kropp, alltså de flesta människor, värderas inte i pengar. De bara accepteras. En människa är alltid en människa bara man inte har något funktionshinder som kräver en insats från samhället. Men mot vad ställs mina behov i relation till? Är det mitt människovärde?

Det här är frågor som säkert de flesta av oss som är funktionshindrade ställs inför. Och en del kanske även ganska ofta. Men har vi verkligen ett mindre människovärde? Jag vägrar att tro att så är fallet. När jag i mina tveksamma stunder sitter och funderar, letar jag efter bevis på att samhället/staten ser oss som likvärdiga medborgare. Då ser jag bla lika rösträtt, personnummer, samma skattskyldighet, barnbidrag, studiebidrag och pension. Officiellt har vi alltså samma värde. Men hur är det med våra medmänniskor? Det finns ju människor som inte ser oss och inte vill titta på oss, möta våra blickar och svara på ett leende. Men sådana tillfällen vill jag helst inte tänka på. Istället vill jag tänka på andra människor, som med ett varmt leende vill underlätta för mig på bussen, i affären och överallt annars. Det är nog de stunderna som ska räknas.

Vi måste ha rätt att känna oss lika värdiga som alla andra. Vi måste kunna förbise tillfällen och medmänniskor som skulle kunna antyda annat. Tillfällena utvecklade sig nog felaktigt och medmänniskorna hade nog dåliga dagar.

Ulrika ]]> ulbah http://www.personligassistent.com/forum/blog.php?b=172