Vi har faktiskt haft assistans i 5 år (

vad tiden går fort!)... Förstår att endel gillar att ha utomstående assistenter, avlastning mm men det passar inte mig/oss. Visst är det skitjobbigt ibland att ha dygnetrunt pass, men jag känner mig också väldigt lyckligt lottad som fått just mitt barn. Vi har haft utomstående assistent hemma, och inget ont om personen i fråga men jag fixar det inte!!!
Eftersom det är ett barn vill han vara med sina föräldrar precis så som hans syskon och därmed blir det vi som får göra jobbet själv oavsett om det finns ass hemma. Varför bli torkad, matad osv av en PA när mamma är hemma liksom. PA blir förvirrad av att jag försöker överlåta det på denne när barnet tydligt visar att det är mig den vill bli hjälpt av... Och då blir det jag som får göra det... Ja ni förstår själva.... PA blir mest ett störmoment och extra person som jag måste tala om allt för och jag tycker det är enklare att göra det som ska göras själv framför att gå som en pekpinne och domdera. Orkar inte vänta på att initiativförmågan ska infinna sig liksom. Sen läser ni väl på detta forum hur det väldigt ofta ifrågasätts vad som är arbetsuppgifter för en PA eller ej. Det slipper jag numera att hantera!
Läste tex i en tråd om en PA som gnällde för att brukaren ville leka.. Men hallå då får jag ju vara tillreda hela tiden iaf om min PA inte kan/ska leka med honom. Han har ju inga vänner.
Problemet är ju inte egentligen att orka med barnet utan att orka med allt runt omkring som man ständigt får stånga huvudet blodigt på... Skola, FKassa, mm.
Men 3 assistenter

vad ska jag göra då? Först gå till ett vanligt jobb och sen komma hem till ett oavlönat jobb där det dessutom sitter en sk assistent och glor på mig.
Nejdu! det livet kan någon annan ha. Vi har aktiviteter varje dag efter skolan, och jag vill inte missa när han lär sig simma, cykla eller vad det nu kan vara som vi gör.
Jag har alltid jobbat mycket så det vill jag fortsätta med.
Gissar att det är tydligt vem jag tycker gör det bästa jobbet!
